Hur jag gick ner 14 kg

Under 2007 har jag gått ner 14 kilo på sex månader. Många av mina vänner har frågat hur jag lyckats - här kommer min berättelse. Obs att den här modellen funkade för mig, men det är inte säkert att det funkar för andra. Jag svarar gärna på frågor om du tror att du kan ha nytta av mina erfarenheter. Lycka till!

Grönt, fettsnålt och lite GI

Jag har inte följt någon specifik bantningsmodell och inte räknat vare sig kalorier, kolhydrater poäng el ngt annat, utan kört klassiskt: nyttigare mat i mindre mängd. Jag har helt enkelt lagt om kosten helt. Tidigare åt jag extremt oregelbundet med betoning på fet, onyttig mat, typ pizza-hamburgare-godis-kakor. Ofta åt jag ingen lunch. I somras ändrade jag kosten till fettsnålt, grönt o fiberrikt – med vissa inslag av GI. Ibland har jag ersatt middagarna med ”bars”, en måltidsersättning från Apoteket. Jag började dansa jazzdans en gång i veckan under hösten, i övrigt promenerar jag som vanligt med hundarna.

Mina grundregler:

• Inget godis, inga kakor, ingen alkohol
• Mat på bestämda tider. Däremellan ingenting – utom ett äpple kl 16 varje dag.
• Mer grönsaker o frukt, mindre av övrig mat.
• Håll igen på kvällen. Ingen mat efter middagen.
• Massor med vatten.

Vad jag åt

Detta är vad jag åt under bantningstiden.

Frukost:
A-fil el lättfil med F-müsli guld, en skivad banan, ett äpple i bitar.
F m: En latte på lättmjölk.

Lunch: Vanlig lunch, dock mer grönt till maten o mindre av det övriga. Till alla luncher: en skiva GI-bröd utan smör. Vatten. Kaffe med mjölk.
E m: En latte på lättmjölk.

Mellis:
Ett äpple kl 16.

Middag:
Vanlig mat, dock mer sallad/grönsaker etc, mindre av övrigt. Snålt med såser, ingen dressing. En skiva GI-bröd till maten ibland. Vatten.
Ca 2 ggr/veckan åt jag två stycken ”Modifast GI-lunchbars” i karamellsmak från Apoteket istället för en vanlig middag. Därtill mycket vatten.

Motionen

Jag promenerade som vanligt med hundarna under hela bantningsperioden, kanske mot slutet av perioden, när jag kände mig lättare, lite raskare än vanligt. Jag började också dansa jazzdans (med lite styrketräningsinslag) en gång i veckan under hösten. Dessutom har jag tagit trapporna istället för hissen upp till sjunde våningen (där vi bor) en gång per dag.

Vikten

Mitt mål var att komma under 60 kg, den vikt jag hade före barnen. Jag startade på 73,5 kg i början av juli. Vid slutet av december nådde jag mitt mål – 59,5 kg, en vikt jag hållit sedan dess. Under hela bantningstiden satte jag delmål och jag vägde mig varje dag på morgonen. Första delmålet var att komma under 72,5 kg (då är man närmare 70 än 75). Nästa mål var 70 kg, följt av 68,5. Sedan satsade jag på under 67,5 (då är man närmare 65 än 70). Sedan var delmålet 65 kg, sedan 64, sedan 62,5 (då är man närmare 60 än 65), sedan 61 (nästan i mål) och till sist under 60. Jag relaterade aldrig målen till en viss tidpunkt, utan valde ett nytt mål först när det förra var nått.
Vikten utvecklades så här, ungefär (jag förde inte bok):
Efter tre-fyra veckor - 3 kg
Efter ca 6 veckor: - 5,5 kg
Efter ca 8-10 veckor: - 7,5 kg
Efter ca 4 månader: - 10 kg
Efter ca 5,5 månader: - 14 kg

Resultatet

Jag är inte bara 14 kg smalare, jag är framför allt piggare och mår bättre. Förut hade jag ALLTID ont i någon led – knän, höfter, fotled etc. Nu har jag aldrig ont någonstans. Jag känner mig lättare, spänstigare och i bättre form än på många år. Hela vardagen är lättare, att sätta sig på golvet med barnen, plocka upp grejer, promenera.... Backen upp till skolan är också mycket lättare än tidigare – bara det! Eftersom jag äter regelbundet och mycket medvetet blir jag inte hungrig mellan måltiderna, kan tänka på annat än mat och slipper framför allt den förfärliga tröttheten på eftermiddagen, när energin bara tar slut och jag inte orkar ta ett steg.

En personlig bantningsmodell

Jag lade upp en modell som passade mig och mina behov. Att få äta sött, i form av bars, var viktigt för mig, likaså att inte behöva räkna eller följa någon färdig modell. Det fick inte heller vara för konstlat – jag ville äta vanlig, nyttig mat, som funkar i en familj, ingen specialkost eller mat som måste lagas efter särskilda recept. Ibland fick jag höra att man inte ska äta äpplen efter kl 12, utan bara saker som vuxit under jorden (eller om det var tvärtom), att man inte får äta potatis på kvällen osv osv. Råd av den här typen struntade jag i.
Min bantningsmodell var dock inget jag hade tänkt ut i detalj från början, den växte fram med tiden. Det som funkade, och det jag mådde bra av fortsatte jag med, helt enkelt.

Mina bars - äta ”godis” o gå ner i vikt

Mina bars tror jag gjort mycket för resultatet. Tillsammans ger två bars (Modifast GI s k lunchmodell) bara 250 kcal – det var den enda siffra jag höll koll på under hela tiden. Framför allt tillfredsställde de mitt godissug. Det kändes som om jag åt choklad – och därtill minskade i vikt. Bingo!

GI-brödet

En annan viktig förklaring är GI-brödet. Jag varvade mellan ”AXA GI-ruta”, ”AXA GI-Havre” och Konsum Gröndals egen GI-limpa, som jag åt till varje lunch och ibland till middagen. Jag åt inget annat bröd, o gör det fortfarande inte. Jag blir otroligt mätt på det – om jag dricker mycket till!

Viktigt att väga sig ofta

Vikten pendlade fram o tillbaka varje gång jag vägde mig. Hade jag nått ett mål åkte vikten ofta upp igen nästa dag, tills den så småningom stabiliserade sig på den nya nivån. Jag var noga med att försöka äta någorlunda normalt i några dagar när jag hade nått en ny vikt, så att kroppen skulle vänja sig vid den nivån innan jag tog ny sats neråt.
Ibland hoppade vikten upp eller ner utan att det egentligen hade att göra med maten. Efter en varm dag i juli ex hade jag (och min man!) minskat två hela kg (var) från en dag till nästa – vi hade storhandlat hela dagen och knappt druckit något alls. Nästa dag var vi upp i vanliga vikten igen. Dessutom släpade viktminskningen ibland efter. Jag kanske hade varit verkligen restriktiv med ätandet en tid, men vikten vägrade gå ner. Sen plötsligt så åkte den ner ändå – fast långt senare än jag trott. Eftersom jag inte hade några tidsmål vad gäller vikten gjorde det inte så mycket.
Slutsats: det är viktigt att väga sig ofta och ta ut snitt. Annars stirrar man sig blind på en mätpunkt, som kanske var en slump, uppåt eller neråt.

Ja, jag var hungrig

Ja – jag var hungrig, framför allt på kvällarna, aldrig under dagarna. Då tog jag en kopp te, i värsta fall en tomat, några salladsblad, en morot mm. Tanken att ”nu tär det” hjälpte mig förbi det värsta. Men hungern minskar med tiden – jag märkte tydligt att magen vande sig vid mindre måltider. Jag var noga med att inte äta mellan måltiderna (utom äpplet på eftermiddagen), för att inte börja ”ge efter”. Idag äter jag nog hälften av det jag åt tidigare.

Lättare än jag trott

Hade någon innan min bantning sagt till mig att jag skulle gå ner 14 kg på ett halvår hade jag sagt: aldrig, det går inte. Men det var mycket lättare än jag trott. Tanken att jag faktiskt gör detta även för att leva sundare var en stark drivkraft, liksom känslan att jag var duktig. När resten av familjen åt läckra efterrätter satt jag och tittade på - och njöt för att jag var så ståndaktig. Jag köpte INGENTING som belöning åt mig under tiden (vilket jag hade tänkt göra). Det behövdes inte – den ständiga viktminskningen (och det faktum att jag blev mycket piggare) var helt självbelönande. I slutet av december shoppade jag loss som belöning för slutmålet. Jag hade minskat drygt två storlekar!!

Det svåraste

Det svåraste med att banta var att hela tiden vaka över mig själv när jag åt. Slappnade jag av, så åt jag för mycket. Det tror jag man slipper om man bantar enligt en fast modell, där begränsningen är inbyggd i recepten.
Mot mitten av hösten började jag göra undantag – åt en god middag, gick på fest och drack drinkar, åt smågodis på fredagkvällarna med barnen. Dock började jag med detta först när jag hade minskat kanske 7 kg, så att jag kände att: även om jag går upp ett kilo nu ikväll så är inte allt förlorat.
Att hålla koll på mig själv måste jag göra fortfarande – att etablera nya vanor tar mycket längre tid än vad som vanligen sägs – kanske tar det hela livet. Jag avstår därför fortfarande från kakor och godis (utom just på fredagarna), för att inte återfalla i ett frosseribeteende.