Det svåraste med att banta var att hela tiden vaka över mig själv när jag åt. Slappnade jag av, så åt jag för mycket. Det tror jag man slipper om man bantar enligt en fast modell, där begränsningen är inbyggd i recepten.
Mot mitten av hösten började jag göra undantag – åt en god middag, gick på fest och drack drinkar, åt smågodis på fredagkvällarna med barnen. Dock började jag med detta först när jag hade minskat kanske 7 kg, så att jag kände att: även om jag går upp ett kilo nu ikväll så är inte allt förlorat.
Att hålla koll på mig själv måste jag göra fortfarande – att etablera nya vanor tar mycket längre tid än vad som vanligen sägs – kanske tar det hela livet. Jag avstår därför fortfarande från kakor och godis (utom just på fredagarna), för att inte återfalla i ett frosseribeteende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar